Kattungarna, äter, sover, busar och växer snabbt. Dagarna går fort för matte när man får ha dessa roliga kattungar till låns tills de ska flytta till sina nya hem i januari. Kattungarna vill gärna vara med hela tiden för att försäkra sig om att inte missa något. De är fem veckor unga och uppskattar nu att leka med de kattleksaker de har fått. De äter fast kattungeföda som blötmat och diar fortfarande. Det var inte tänkt att de skulle äta torrmat än men de har hittat till kattmammans och kattpappans matskålar och knaprar i sig av deras ”vuxenmat”. Matte får fylla på torrmaten rätt ofta. Fast de är små har de starka tänder och får faktiskt sönder de stora kattmatsbitarna.
När kattungarna nu äter riktig mat går de nu också på kattlådan. Två små olyckor bredvid lådan på sex små kattungar och under fem veckor är inte mycket för matte att bekymra sig över. De är verkligen jätteduktiga och kommer vara helt rumsrena inom kort.
När matte försöker publicera bilderna på dem vill Spira och Glimra vara med och kliver över tangentbordet. Det är extra roligt när matte säger att man inte får vara där.
Kattungarna är drygt 2,5 veckor unga och börjar kunna behärska sin rörlighet mer. Tidigare har de gosat in sig med varandra när de ska sova eller så har kämpat om maten när de ska dia. Nu försöker de få ytterligare kontakt och interagerar med varandra mer.
Sköldpaddsfärgade Virvla petar på Silversvarta Skimmer. Röda Guldklimp kommer förbi och vill vara med och leka. Röda Spira diar av kattmamman och bryr sig inte om syskonen.
Är du intresserad av att köpa en Norsk skogkatt från Stockholm? Mer information om kattungarna finns på sidan kattungar till salu.
När jag var liten sa mamma att det inte fanns röda katthonor. Så fel hon hade. Men visst är det ovanligare med röda honor än hanar. Hur ovanligt röda katthonor är har jag försökt att ta reda på de senaste dagarna. Tjejen har ju trots allt lyckats att få så många som tre röda honor i denna kull.
Eftersom ”allt” står på internet har jag googlat på röda katthonor. Många skriver om att de är ovanliga. Men inte någonstans har jag lyckats få fram en siffra på hur vanliga eller ovanliga de egentligen är.
Skam den som ger sig. Det måste gå räkna ut sannolikheten för att få en röd katthona. Idag har jag suttit och fyllt i scheman för alla möjliga parningskombinationer mellan olika färger på honor och hanar för att se vilken färg på kattungarna de kan få. Som jag kan se är möjligheten för katter att få en röd hona hälften så stor som att få en röd hane. Röda hanar är alltså dubbelt så vanliga som röda honor. I vissa parningskombinationer går det inte att få röda katter alls.
Någon får gärna kontrollera om jag har räknat rätt. Det vore väldigt intressant att jämföra detta med statistik från exempelvis SVERAKs register för att se om teorin stämmer i verkligheten.
Glimta är i alla fall en riktigt söt liten röd katthona. Kommer att bli en riktig snygg Norsk skogkatt när hon blir stor!
Guldklimp är en kattunge man lätt känner igen på hans pipande och söta ansikte. Att han ska växa upp till en stor och ståtlig Norsk Skogkatt kan vara svårt att förstå nu. Men så är han bara fortfarande en liten kattunge på drygt två veckor som väger 327 gram.
Guldklimp bor nu i Stockholm med resten av kullen. I januari 2014 behöver han dock flytta till ett nytt bra hem. Se mer under sidan Kattungar till salu.
De rara kattungarna kravlar omkring i en hög när kattmamman går iväg för att äta frukost. De håller sig tätt intill varandra. Tre dagar och fortfarande blinda.
Matte väger in dem innan jobbet och konstaterar nöjt att alla stadigt går upp i vikt.
Kattungarna har fortfarande bara smeknamn men rödingen med en liten mörkare fläck på huvudet kallas ”tuffingen”. Tuffingen gör skäl för sitt namn och kickboxar bestämt undan syskonen när hon vill ha mat. Det visar även vågen. På tre dagar har hon ökat 48% i vikt.
Lördag den 19 oktober kom 6 små härliga norska skogkatter till världen. Kattungarna är fantastiskt söta och redan nu ger de kattmamman S*Aborgatos Caramba ”Tjejen”, fullt upp. Kattpappan SE*RazerCat’z Apollo ”Stoy” har kollat in dem några gånger, och visst syns det att det är han som är pappan.
Även matte har fått dåligt med sömn sen kattungarna kom. Kattmamman Tjejen bestämde sig för att hon och kattungarna alla skulle sova bredvid matte första natten och bar helt enkelt dit kattungarna. Vilket matte fick finna sig i, för att bära tillbaka dem hjälpte inte. Men mycket sömn blev det förstås inte den natten.
När kommer de där kattungarna egentligen? Otåliga matte spanar efter tecken, och vännerna börjar slå vad om födelsedatum.
Varje dag väger jag den blivande kattmamman Tjejen för att se hennes dagsvikt. Över 1,6 kilo har hon hittills gått upp. Om man ska tro det där med att en katt går upp cirka 250 gram per kattunge så väntas här 6 kattungar.
Än har Tjejen inte börjat att ”boa in sig”, som vissa påstår att de börjar med några dagar innan kattfödseln. Först igår kände jag en kattunge sparka för första gången när jag försiktigt höll handen mot kattmagen. Varje dag när jag kommer hem från jobbet så kommer en tjock härlig och glad liten katt springandes emot mig för att hälsa mig välkommen hem. Varje dag så spanar jag genast in magen som är lika rund som tidigare.
Även mina kompisar väntar otåligt på att kattungarna ska komma. Idag slog Karin vad om att Tjejens kattungar först ska komma den 25 oktober. Själv tror jag dock på lite tidigare. Jag hoppas i alla fall det.
Den enda som inte verkar vänta på kattungarna är Stoy, som inte alls förstår att han ska bli pappa. Han tycker att den blivande kattmamman är lite tråkig ibland när hon inte vill busa fullt lika mycket som tidigare. Oj vad överraskad han snart ska bli.
Jag hade förberett fint med en ”kattlåda” inför de kommande kattungarna och min förhoppning var att min katt Tjejen, den blivande kattmamman, skulle bli nöjd med sin nya tillfälliga boning. Men då Tjejen vägrade att ens gå in och kolla i den insåg jag att den inte dög åt henne. Min andra lådtokiga katt Stoy testade dock glatt den första lådan, som dock nu har fått åkt på soptippen.
Jag funderade över vad jag då skulle införskaffa till de kommande kattungarna, och ville ha något som jag kunde återanvända i något annat sammanhang. Dessutom ville jag att den skulle vara prisvärd och enkel att förvara när den inte användes. Tillslut bestämde jag mig för att köpa en kattlekhage.
5 fördelar med en kattlekhage
Det här tror jag kan vara fördelar med en kattlekhage:
Den är stor – katt, kattungar och kanske till och med matte får plats i den!
Platsbotten som skyddar golvet, för kattungarna lär väl inte födas rumsrena..
Kan återanvändas vid semester framöver om katterna ska med. I och med att botten är avtagbar kan den även användas på gräsmattan.
Den är lätt att flytta mellan rum. Tanken är att först ha den i sovrummet för att sen ta in den i vardagsrummet när kattungarna blir lite större.
Tar liten plats när den inte används. Den går snabbt att fälla upp och ned (cirka 2 minuter) och tar liten plats ihop vikt. Väger cirka 5 kg.
Snyggt eller praktiskt?
Efter mycket spanande, googlande och jämförelser mellan olika e-shopbutiker för djur insåg jag att det finns ofantliga varianter av kattlekhagar, både vad gällde material, storlek och snygghet.
Så klart att jag ville ha en snygg som skulle matcha min lägenhet. Problemet var att de snygga kattlekhagarna var för små. Att Tjejen och kattungarna får ett stort och bra utrymme känns viktigt. Med tanke på att den blivande kattmamman nu har gått upp över 1,6 kg räknar jag med att det kan bli flertalet kattungar…
Mitt snygghetskrav fick vika för Tjejens bekvämlighet, och jag införskaffade en grön ful men stor modell. Jag intalar mig själv att den skarpt gröna modellen kanske känns okej framåt jul så där.
Billigare att köpa via Amazon
Att köpa kattlekhagen via Amazon.co.uk är ett tips, eftersom det blev bra mycket billigare och jag betalade cirka 400 kr. Än så länge har bara Stoy utforskat den ordentligt, Tjejen har mest tittat in lite i den.
Om kattlekhagen i praktiken blir bra eller inte, får rapporteras framöver.
Katterna de vet hur de vill ha det! Eftersom min katt Stoy fattade tycke för en skolåda som jag ställde på golvet efter en shoppingtur sparade jag lådan. Han klämde sig in i den allt för lilla skolådan och myste. Den knarrade när han tänjde ut den till sin storlek, så att han skulle få plats.
Lådan var absolut inte vacker, men den hade en fördel – den passade perfekt till fönsterkarmens bredd. Därför placerades den också i fönstret, lite halvt bakom gardinen. Där mös Stoy i sin låda, där han kunde spana ut genom fönstret och själv vara lite halvt skyddad från insyn.
Tanken från början var inte att den skulle stå där permanent. Men vad gör matte när det blir kattens favoritplats? Jag hade inte hjärta att slänga den. Lådan fick stå kvar.
Men efter att jag i månader tyckt att den missprydde rummet rätt rejält bestämde jag mig för att antingen skaffa en ny snygg låda i samma storlek eller fixa till den befintliga. En kattvän påpekade ”att katter kan ju vara rätt bestämda och ha sina idéer, ska du verkligen byta låda om han gillar den?” Jag kunde inte annat än att hålla med, katter kan ju vara rätt bestämda. Det var dumt att byta.
Lådan tapetserades istället med en snygg tapet som matchade väggarna. Jag fixade även till lite mjukare liggunderlag i botten. Så att Stoy skulle ligga skönt. Och hoppades att både matte och katten nu skulle trivas med den.
Stoy var dock helt ointresserad av sin nya fina låda. Han ville inte använda den. Det var ju inte ”hans” låda längre. Den stod oanvänd i två dagar. Tidigare hade han legat i den många gånger per dag och den hade varit hans absoluta favoritplats. Inte förrän jag la en handduk över lådan som dolde den nya tapeten blev han nöjd och åter la sig i den.
Rör inte min låda, sa katten.
Men förlåt då, sa matte.
Så har jag blivit medlem i Skogkattslingan, föreningen för Norska skogkatten. Har strategiskt väntat in i oktober innan jag betalade in medlemskapet så att det skulle gälla för 2014 också.
Två nummer av tidningen ”Skogisen” har dimpt ned i brevlådan, tillsammans med Skogkattslingans medlemskort. Omslagskatten på den ena tidningen kände jag genast igen då det är S*Aborgatos Can-Can, från samma kull som min egen katt. Lätt att känna igen på sitt randiga speciella utseende. Jättefin!