Våren är här och nu är fästingarna definitivt i farten igen. I helgen när jag tog en skogspromenad med katterna så upptäckte jag två fästingar på Stoy. De hade inte hunnit att sätta fast sig i huden utan kröp bara runt i pälsen. Då de är ganska små och inte helt lätta att se kollar jag alltid igenom katterna noga efter vi varit ute i skogen. Tjejen hade inte fått någon fästing på sig, vilket hon brukar få mer sällan. Man skulle kunna tro att det var för att Stoy är ljus och Tjejen mörkare i pälsen, och att fästingar föredrar ljust. Men idag på nätet läste jag att fästingar är blinda och tar tag i ett djur som går förbi när de känner vibrationerna av det.
Det är inte bara i skogen man får hålla utkik efter småkryp som katterna kan få på sig eller göra illa dig på. Idag på balkongen hittade Tjejen en humla som hon glatt tog tag i med tassen och tryckte till innan matte han säga till. I alla fall så såg det ut som en humla men den var rätt tilltufsad efter hennes behandling och kröp högst vingligt iväg.
Och ja, det är den tilltufsade humlan som är på bilden och inte fästingen.