De rara kattungarna kravlar omkring i en hög när kattmamman går iväg för att äta frukost. De håller sig tätt intill varandra. Tre dagar och fortfarande blinda.
Matte väger in dem innan jobbet och konstaterar nöjt att alla stadigt går upp i vikt.
Kattungarna har fortfarande bara smeknamn men rödingen med en liten mörkare fläck på huvudet kallas ”tuffingen”. Tuffingen gör skäl för sitt namn och kickboxar bestämt undan syskonen när hon vill ha mat. Det visar även vågen. På tre dagar har hon ökat 48% i vikt.
Små bedårande nyfödda kattungar! Men vem är hane och vem är hona? Matte stirrar kattungarna i baken för att försöka lista ut det, men känner sig minst sagt tveksam.
Att veta om de är hanar eller honor är inte det lättaste. Småmissarna tycker inte att det är jätteskoj att vridas och vändas på för att matte ska kolla dem i baken. Helst vill de tillbaka till härliga, varma och snälla kattmamma och piper lite ynkligt när matte lyfter upp dem och gör sina försök att lista ut det. Matte förstår dem fullständigt, blinda som kattungarna fortfarande är funderar de säkert över vad som händer.
”Hanarna har ett längre avstånd mellan könsdelarna än honorna.” Så långt är jag med. Men vad är egentligen långt på en liten krabat på så där tio centimeter? En millimeter hit och dit ska avgöra så att jag säljer en hona till en ny ägare och inte en hane. Det är viktigt att det blir rätt.
Efter mycket funderande har jag anlitat extra bedömning av kattexperterna Lilly och Inger. Tur det finns hjälpsamma kattälskare. Bilder på kattbakar har mailats men nu väntar jag på att de ska komma hit för den slutliga katt-baks-bedömningen.
Könet på några av kattungarna är i alla fall säkert. En sköldpadda kan bara vara tjej, så en kattunge var lätt att könsbestämma. En kattunge var välväxt där nere, så det check på kille.
Bilderna på kattungar till salu har publicerats, mer information om kön och mönster kommer inom kort!
Lördag den 19 oktober kom 6 små härliga norska skogkatter till världen. Kattungarna är fantastiskt söta och redan nu ger de kattmamman S*Aborgatos Caramba ”Tjejen”, fullt upp. Kattpappan SE*RazerCat’z Apollo ”Stoy” har kollat in dem några gånger, och visst syns det att det är han som är pappan.
Även matte har fått dåligt med sömn sen kattungarna kom. Kattmamman Tjejen bestämde sig för att hon och kattungarna alla skulle sova bredvid matte första natten och bar helt enkelt dit kattungarna. Vilket matte fick finna sig i, för att bära tillbaka dem hjälpte inte. Men mycket sömn blev det förstås inte den natten.
Den 19 oktober 2013 kom en fantastiskt söt och cool liten kattunge till världen tillsammans med fem andra syskon i samma kull. Hon vill komma till ett nytt och bra hem någon gång i mitten/slutet av januari 2014. Hon är en renrasig norsk skogkatt med Stamtavla. Mer information finns på sidan kattungar till Salu.
När kommer de där kattungarna egentligen? Otåliga matte spanar efter tecken, och vännerna börjar slå vad om födelsedatum.
Varje dag väger jag den blivande kattmamman Tjejen för att se hennes dagsvikt. Över 1,6 kilo har hon hittills gått upp. Om man ska tro det där med att en katt går upp cirka 250 gram per kattunge så väntas här 6 kattungar.
Än har Tjejen inte börjat att ”boa in sig”, som vissa påstår att de börjar med några dagar innan kattfödseln. Först igår kände jag en kattunge sparka för första gången när jag försiktigt höll handen mot kattmagen. Varje dag när jag kommer hem från jobbet så kommer en tjock härlig och glad liten katt springandes emot mig för att hälsa mig välkommen hem. Varje dag så spanar jag genast in magen som är lika rund som tidigare.
Även mina kompisar väntar otåligt på att kattungarna ska komma. Idag slog Karin vad om att Tjejens kattungar först ska komma den 25 oktober. Själv tror jag dock på lite tidigare. Jag hoppas i alla fall det.
Den enda som inte verkar vänta på kattungarna är Stoy, som inte alls förstår att han ska bli pappa. Han tycker att den blivande kattmamman är lite tråkig ibland när hon inte vill busa fullt lika mycket som tidigare. Oj vad överraskad han snart ska bli.
Jag hade förberett fint med en ”kattlåda” inför de kommande kattungarna och min förhoppning var att min katt Tjejen, den blivande kattmamman, skulle bli nöjd med sin nya tillfälliga boning. Men då Tjejen vägrade att ens gå in och kolla i den insåg jag att den inte dög åt henne. Min andra lådtokiga katt Stoy testade dock glatt den första lådan, som dock nu har fått åkt på soptippen.
Jag funderade över vad jag då skulle införskaffa till de kommande kattungarna, och ville ha något som jag kunde återanvända i något annat sammanhang. Dessutom ville jag att den skulle vara prisvärd och enkel att förvara när den inte användes. Tillslut bestämde jag mig för att köpa en kattlekhage.
5 fördelar med en kattlekhage
Det här tror jag kan vara fördelar med en kattlekhage:
Den är stor – katt, kattungar och kanske till och med matte får plats i den!
Platsbotten som skyddar golvet, för kattungarna lär väl inte födas rumsrena..
Kan återanvändas vid semester framöver om katterna ska med. I och med att botten är avtagbar kan den även användas på gräsmattan.
Den är lätt att flytta mellan rum. Tanken är att först ha den i sovrummet för att sen ta in den i vardagsrummet när kattungarna blir lite större.
Tar liten plats när den inte används. Den går snabbt att fälla upp och ned (cirka 2 minuter) och tar liten plats ihop vikt. Väger cirka 5 kg.
Snyggt eller praktiskt?
Efter mycket spanande, googlande och jämförelser mellan olika e-shopbutiker för djur insåg jag att det finns ofantliga varianter av kattlekhagar, både vad gällde material, storlek och snygghet.
Så klart att jag ville ha en snygg som skulle matcha min lägenhet. Problemet var att de snygga kattlekhagarna var för små. Att Tjejen och kattungarna får ett stort och bra utrymme känns viktigt. Med tanke på att den blivande kattmamman nu har gått upp över 1,6 kg räknar jag med att det kan bli flertalet kattungar…
Mitt snygghetskrav fick vika för Tjejens bekvämlighet, och jag införskaffade en grön ful men stor modell. Jag intalar mig själv att den skarpt gröna modellen kanske känns okej framåt jul så där.
Billigare att köpa via Amazon
Att köpa kattlekhagen via Amazon.co.uk är ett tips, eftersom det blev bra mycket billigare och jag betalade cirka 400 kr. Än så länge har bara Stoy utforskat den ordentligt, Tjejen har mest tittat in lite i den.
Om kattlekhagen i praktiken blir bra eller inte, får rapporteras framöver.
Katterna de vet hur de vill ha det! Eftersom min katt Stoy fattade tycke för en skolåda som jag ställde på golvet efter en shoppingtur sparade jag lådan. Han klämde sig in i den allt för lilla skolådan och myste. Den knarrade när han tänjde ut den till sin storlek, så att han skulle få plats.
Lådan var absolut inte vacker, men den hade en fördel – den passade perfekt till fönsterkarmens bredd. Därför placerades den också i fönstret, lite halvt bakom gardinen. Där mös Stoy i sin låda, där han kunde spana ut genom fönstret och själv vara lite halvt skyddad från insyn.
Tanken från början var inte att den skulle stå där permanent. Men vad gör matte när det blir kattens favoritplats? Jag hade inte hjärta att slänga den. Lådan fick stå kvar.
Men efter att jag i månader tyckt att den missprydde rummet rätt rejält bestämde jag mig för att antingen skaffa en ny snygg låda i samma storlek eller fixa till den befintliga. En kattvän påpekade ”att katter kan ju vara rätt bestämda och ha sina idéer, ska du verkligen byta låda om han gillar den?” Jag kunde inte annat än att hålla med, katter kan ju vara rätt bestämda. Det var dumt att byta.
Lådan tapetserades istället med en snygg tapet som matchade väggarna. Jag fixade även till lite mjukare liggunderlag i botten. Så att Stoy skulle ligga skönt. Och hoppades att både matte och katten nu skulle trivas med den.
Stoy var dock helt ointresserad av sin nya fina låda. Han ville inte använda den. Det var ju inte ”hans” låda längre. Den stod oanvänd i två dagar. Tidigare hade han legat i den många gånger per dag och den hade varit hans absoluta favoritplats. Inte förrän jag la en handduk över lådan som dolde den nya tapeten blev han nöjd och åter la sig i den.
Rör inte min låda, sa katten.
Men förlåt då, sa matte.
Så har jag blivit medlem i Skogkattslingan, föreningen för Norska skogkatten. Har strategiskt väntat in i oktober innan jag betalade in medlemskapet så att det skulle gälla för 2014 också.
Två nummer av tidningen ”Skogisen” har dimpt ned i brevlådan, tillsammans med Skogkattslingans medlemskort. Omslagskatten på den ena tidningen kände jag genast igen då det är S*Aborgatos Can-Can, från samma kull som min egen katt. Lätt att känna igen på sitt randiga speciella utseende. Jättefin!
Såg en bild på en kull på 10 (!!) kattungar på nätet och var tvungen att dubbelkolla att de verkligen var från samma kull. Visst var det så. De såg underbara ut men hur är det möjligt! Kunde den kattmamman ens gå eller släpade magen i golvet. Det normala är väl max hälften. Tänk om ens katt får tio kattungar, vilket liv det skulle bli hemma.
Har googlat runt för att se om jag kan hitta något tips på hur jag själv kan lista ut hur många kattungar min katt väntar. Många tar ultraljud på sin katt men min veterinär rekommenderade det inte då det kan vara onödig stress för katten. Jag tycket det låter vettigt och vill inte utsätta min katt för onödig stress bara för att stilla min egen nyfikenhet. Frågade förstås veterinären om risken att utan ultraljud kunna missa att en kattunge blir kvar i magen om inte alla kommer ut. Men den risken är tydligen liten och ultraljud inte standard. Så inget ultraljud blir det.
Någon på nätet påstår att kattmamman går upp ca 250 g per kattunge. Självklart åkte vågen fram igår och hon har nu, när det är är ca 2 veckor kvar till nedkomsten, gått upp 1, 1 kg. Då borde det bli fyra, och kanske fler om hon hinner gå upp ännu mer.
Ska bli spännande och se om det stämmer. Ska bli spännande med kattungar!