Nu drygt 8 månader och katten Astrid blir vackrare hela tiden. Tackar matte och husse för fina bilder och lägesrapport som alltid är roligt att få!
”Jag måste även säga att du måste ha skött uppfostran exemplariskt för hon är verkligen världens snällaste katt!”
Uppfödarmatte tackar, men mest beröm ska nog kattföräldrarna Tjejen och Stoy ha.
Sessan, dotter till Stoy och Tjejen, har fångat sin första mus och stortrivs när hon får lämna storstan och åka till landet ibland. Matte och husse rapporterar:
”Sessan ligger på toppen av en klippa och spanar ut över reviret. Kanske upptäcker hon nåt som rör sig och då hoppar hon ner, snabbt som en vessla.
Sen den första näbbmusen har hon plockat hem ett dussin till, plus ett par skogsmöss, en sork och en ödla.
Fast hon föredrar kattmaten, och går fortfarande på låda inomhus. Vilket är bra för då får vi se henne ibland.
Tillbaka i stan deppar hon och längtar till nästa gång. Helst vill hon bara sova under tiden. Att försöka muntra upp henne med en leksaksmus är inte lätt, hon tycker de är ganska töntiga nu, när hon fångat riktiga.
Håll ut Sessan! Snart får du komma ut till landet igen (när husse och matte har semester)”
Sessan (SE*Tjejens Virvla) är nu drygt åtta månader. Härligt att få en så fin rapport om henne. Hon påminner om sin kattmamma Tjejen (S*Aborgatos Caramba) fast hon är ljusare. Så uppfödarmatte tycker förstås att hon är alldeles särskild fin.
Tack matte och husse för rapport och fina bilder!
Att köpa raskatt är inte som att köpa en bondkatt. Försäkra dig om att du köper från en seriös uppfödare. Här är tips för dig som är första-gångs-köpare av raskatt och som har bestämt dig för att köpa katt och valt en specifik ras men ännu inte bokat kattungen.
När du bokar en raskatt, exempelvis norsk skogkatt, hos en uppfödare är det vanligaste att uppfödaren vill träffa dig innan ni bestämmer om du får boka en kattunge. Uppfödaren vill helt enkelt försäkra sig om att du som köpare är seriös och att kattungen får ett bra hem. Att träffa uppfödaren är även en bra möjlighet för dig att skaffa dig en uppfattning om det är en seriös kattuppfödare.
För mig är det viktigt att uppfödaren har sina katter hos sig i bostaden på ett sätt så att de är bra socialiserade och att man förstår att uppfödaren tycker att de är familjemedlemmar och inte avelsdjur.
Ett telefonsamtal eller mail är en första kontakt där du berättar lite om dig själv och får veta mer om kattungarna.
När du letar på nätet kan du se begreppen till salu, bokad, intresse visat och reserverad vid en kattunges namn.
När du och kattuppfödaren träffas, och om ni kommer överens om att du ska köpa en kattunge, så bokar du kattungen och skriver på ”Avtal vid tingning av katt”. Ofta används Sveraks-standardavtal. I samband med att du skriver på avtalet betalar du handpenning.
Resten av köpekostnaden betalar du vid hämtning av kattungen då uppfödaren och du skriver på ett ”överlåtelseavtal”.
När du hämtar din kattunge ska du även få den pappers-stamtavla utfärdad av exempelvis Sverak – det är ett bevis på att kattungen är en ”äkta” raskatt, registrerad med stamtalva och är veterinärbesiktigad etc. Försäkra dig redan vid bokningen om att du köper en katt som är registrerad med stamtavla.
Enligt Sverak, Sveriges kattklubbars riksförbund, får du tidigast hämta en kattunge när den är tolv veckor, men exakt datum kommer du överens om med kattuppfödaren. Vanligen hämtar du din kattunge när den är 12-14 veckor. Raskatter kan fort bli uppbokade, så se till att boka din kattunge i god tid och tro inte att du kan hitta en raskatt ”i sista minuten”. Visst händer det att bra kattungar säljs sent, men de begränsar ditt utbud.
Titta på samlingssidor och föreningssidor för olika raskatter, och under sektionen ”kattungar till salu”. Detta är att föredra istället för att leta på allmänna försäljningssidor som exempelvis Blocket. Det är många oseriösa säljare som hävdar att de säljer raskatter fast de inte gör det, var noga med vem du köper ifrån.
Om en katt är en raskatt innebär det att katten är stambokförd och har en stamtavla utfärdad av ett godkänt förbund, exempelvis Sverak. En katt som inte är stambokförd är en huskatt, oavsett vilka föräldrar den har eller hur den ser ut.
Vissa helvita kattungar har större risk att vara döva – många uppfödare kontrollerar hörsel på sina kattungar innan försäljning. Något att tänka på om du är intresserad av just helvita kattungar.
Vissa katter kan ha mer anlag för specifika sjukdomar än andra katter. Kolla upp just vad den raskatt du är intresserad av kan ha anlag för eventuella sjukdomar. Läs på om detta och se om det är så att kattföräldrarna bör vara testade för någon specifik sjukdom. Eftersom raskatter är veterinärbesiktigade innan de säljs, så är det till viss del en försäkran av kattens hälsa vad gäller ”synliga fel”. Men vissa katter kan ha mer dolda anlag som framkommer först efter flera år. Vill inte avskräcka någon kattköpare, och det är inte så att raskatter är mer sjuka än andra katter. Vill bara göra dig uppmärksam på detta.
Exempelvis har de kattungar jag fött upp och sålt ”varit GSD IV-fria genom testade föregående generationer”. Mer om GSD IV och Norska skogkatter på Sveraks webb (pdf)
Enligt Sverak är det kattuppfödarens ansvar att katten vid flytten/överlåtelsen:
Har din tilltänkta kattuppfödare ett registrerat stamnamn? Man får som privatperson/kattuppfödare registrera maximalt en kull utan stamnamn. Ett stamnamn är egentligen mer än ett varumärke för uppfödaren än ett bevis på om att uppfödaren är seriös. Men saknar säljaren stamnamn och hävdar att den har registrerat flera raskattkullar tidigare, så är det alltså inte möjligt…
Uppfödaren måste tillhöra en kattklubb för att kunna ha ett stamnamn. Exempelvis heter mitt stamnamn ”SE*Tjejens”.
Det finns förstås ytterligare saker att tänka på som blivande raskatt-ägare. Som ny kattköpare vet jag att frågorna är många och jag hoppas att detta i alla fall har gett en liten inblick i saker att tänka på. Lycka till med ditt köp av raskatt. Katter är underbara!
Fortfarande finns tre obokade blå-vita norska skogkatter i Köping hos Aborgatos kattuppfödning.
Är du ute efter en norsk skogkatt kan jag tipsa om att Aborgatos kattuppfödning i Köping fortfarande (2014-07-01) har tre små söta skogis-killar som än så länge är obokade och alltså till salu. De föddes den 3 maj 2014 och är nu åtta veckor. De är blå-vita små hanar och kullens mamma är S*Aborgatos Belizza.
Mer information om kullen finns på www.aborgatos.se – ni kontaktar Aborgatos kattuppfödning i Köping direkt om ni är intresserad av att boka en kattunge. Ring i så fall Inger som fött upp kattungarna, tel 070-522 44 10.
Katten Astrid på promenad i naturen. Astrid (SE*Tjejens Glimra) är nu åtta månader och en vacker norsk skogkatt. Vilken läcker svans hon har!
Dessa fina bilder har jag fått av hennes matte. Tack för bilderna! 🙂
Sex norska skogkatter är nu till salu i Köping. Fem killar och en sköldpadda till tjej. Grattis Aborgatos till den fina kullen som kom till världen den 14 maj 2014.
Gro, Grym, Gorm, Glam, Geir och Garibaldi heter de. Härliga namn!
Häromdagen rapporterade Spiras matte att ”Spira klättrade 15 meter upp i en gran idag. Vi fick klättra upp och hämta henne.”
Vilka tuffingar – både Spira och hennes räddare. 🙂
Sessan har klättrat upp i trädet för första gången och spanar på omgivningarna. Tänk vilken härlig kattkänsla det måste vara. 🙂
Tack matte och husse för bilden på denna otroligt söta lilla Skogis.
Röda skogisen Astrid växer och bli vackrare för var dag. Nu är hon cirka ett halvår gammal och det syns tydligt att hon har kattpappa Stoys ögonfärg.
– Astrids favoritsyssla just nu är att hänga på balkongen samt att fånga humlor när hon får gå i lina, berättar matte Karin.
Tack Karin för rapport och bilder!
Promenad för katterna på stigen vid Järndammen. Många fiskare fanns redan på plats i det soliga april-vädret, så vi undvek den populäraste stigen och slog oss in på en mindre istället. Stoy och Tjejen tycker det är mysigast att få promenera där det är folkfritt. Det gör matte också.
Katterna sitter säkert i bilen med bilbälte för katter när vi kör. Bilbältet sätts fast i en tillhörande kattsele och därefter trycks den ned i bilsätets vanliga låsmekanism. Vill tipsa om katt-bilbältet eftersom jag faktiskt inte har sett det på några katter förutom mina egna.
Katt-bilbältet gör dels att de inte kan springa runt i bilen och dels att de inte kan slungas fram i framsätet vid en eventuell krock. Säkert för både bilföraren och katterna. I alla fall i teorin, eftersom jag tack och lov inte har behövt testa hur de funkar vid en riktig krock.
Om ni ser mina katter klättra runt i bilen är det innan vi startar. Tjejen klättrar gärna fram i framsätet när hon är lös och vi står parkerade. Men sen sitter katterna säkert fastspända hela vägen när vi kör.
Jag har köpt mina katt-bilbälten vid olika tillfällen och de skiljer sig lite åt även om grundprincipen är densamma: Selen är robust och vadderad framme vid bringan. Den är justerbar för att kunna anpassas till katten och ”linan” är kort.
Linan är faktiskt väldigt kort. Även när den är utspänd till sin längsta längd. Katterna hade nog tyckt att det varit roligare med längre lina så de kunde klättra runt mer i bilen. Men säkerheten få gå först. Och de gillar att ”få sitta med” i bilen. Jag har även testat att de får åka i var sin mjuk bur, där hela buren spänns fast i säkerhetsbältet. Och jag kan mycket väl tänka mig att de får åka i buren igen någon mer gång. Men sista gångerna vi kört bil har vi använt katt-bilbältet.
Det står på förpackningen att man ska kunna använda selen som tillhör katt-bilbältet även för promenader. Det har jag aldrig gjort. Åker vi exempelvis till skogen för en skogstur har jag promenadselen med mig som jag byter till när vi kommer fram. Både Tjejen och Stoy tycker att bilbälte-selen är för klumpig för att promenera längre sträckor med.
Priset på ett katt-bilbälte varierar mellan 100-180 kronor/styck och finns i välförsedda djuraffärer. Jag fick dock leta efter mina i flera djuraffärer innan jag hittade dem, så kolla runt i god tid om ni ska ut och åka. En expedit i en djuraffär försökte få mig att köpa ett hundbilbälte för små hundar istället… det hade blivit alldeles för klumpigt. En bilbälte för katter ska det vara.
Katten Stoy är i klättrartagen på dagens skogspromenad. Om han igår skulle undersöka alla hål och gryt så ska han idag istället upp på alla stenar och stubbar. Stora som små.
Tjejen vill klättra upp på alla höga stenar för att sitta och spana. Stoy sticker huvudet rakt ned genom mossan då han har upptäckt ett hål under den. Han skulle gärna testa att krypa ned i alla hål och gryt, vilket matte sätter stopp för. Stoy spanar även längtansfullt upp mot de höga raka tallarna, vilka dock är för stor utmaning för honom att klättra upp i. Till slut nöjer sig med att fortsätta gå på stigen.
Tjejen springer mellan sina utkikspositioner på stenarna och tar gärna täten i sällskapet.
Katterna är på skogspromenad i ett soligt Västmanland där skogen är full av blåsippor. En härlig kontrast till livet i Stockholm.
De har sina egna favoritgöromål i skogen, men håller samtidigt lite koll på var den andra är. Om de inte haft sele på sig vete katten hur länge vi hade blivit ute. Vi var ute i skogen även igår. Men varje gång är som ett nytt äventyr för katterna.
Om det är vi som är ute och går med katterna, eller de som är ute och går med oss är dock lite oklart. För Tjejen och Stoy lyckas avvika från stigen rakt ut i snåret, och vi går snällt efter.
Vilken tur att matte har sällskap av två kattvakter som gärna promenerar med var sin katt så att matte hinner fotografera lite.
Väl hemma är Tjejen och Stoy nöjda och trötta. Båda somnar snabbt efter dagens skogsäventyr. För även om man är en skogkatt som tycker om att vara i skogen är det rätt skönt att komma hem också.
Nu har Sessan fått testa på landet , vilket hon gillade. Men grannens katt får allt passa sig om han tror att han kan ta kommandot. Skrattar bäst som skrattar sist.
När Sessan har fått vara på landet för första gången måste jag förstås fråga husse och matte hur det har gått med den omtalade grannkatten. Vad hände vid mötet, kattkompisar eller inte? Det är ju inte alltid det är kärlek vid första ögonkastet mellan katter, de ska testa rangordning eller kan vara lite avvaktande innan de faller till föga. Och vissa katter blir aldrig bästisar.
Sessan har visat att det minsann är hon som bestämmer, bara ett halvår gammal som hon är.
– Till en början hade han kommandot men Sessan kom igen med besked, fräste och burrade upp sig och jagade upp honom på grannens vind. Därefter har han försökt närma sig henne och verkar försöka bli sams, men kommer han för nära så jagar hon bort honom igen. Hon är tuff den lilla, han är dock två år och nästa dubbelt så stor, berättar husse.
Jag hejar så klart på lilla Sessan. Visa grannkillen att det är du som bestämmer. Två år är ingenting mot en sex månaders tuff norsk skogkatt-fröken!
Tack Sessans matte och husse för bilder och rapport!
Efter att ha använt borsten ett tag undrar jag om den verkligen är för katter. För den verkar då inte funka. Men jag köpte dem på kattavdelningen.
Köpte borsten Karlie för att den var billig och jag tänkte att det kan vara bra att ha en kattborste i reserv. Som alla vet så är billiga köp inte alltid ett bra köp. Man får lite det man betalar för.
Något jag upptäckte först när jag kom hem från affären är att det går att dra ut en kam ur överdelen på själva borstlocket. Det gör att man får två produkter i en. Men kammen är i plast och med glesa taggar och är enligt min mening helt värdelös på katter. För kattkammar är det bättre med mer täta taggar och i metall.
Testar att borsta Stoy med själva borsten. Inte något hår alls lossnar, så den gör inte någon nytta. Däremot verkar han lite intresserad av borsten, men mer på ett lekfullt sätt.
Kanske är borsten skön för katterna men jag vill borsta eller kamma katter för att få bort överflödigt katthår. Och eventuellt reda ut tovor, om någon katt skulle ha det.
Fördelar med kattborsten:
– billig
Nackdelar med kattborsten:
– funkar inte som önskat
Märke: Karlie