Kattpappan Stoy sätter sig och tittar på kattungarna. Sex dagar gamla kattungar som antingen ligger i en hög och sover eller pipande diar från kattmamman.
Vad gör de här?
Varför bryr sig min lekkamrat bara om er nu?
Ska ni flytta snart?
Stoy suckar högt och tittar matt på dem. Han tycker inte de är speciellt roliga. Han lämnar kattungarna och sätter i en rasande fart och springer fram och tillbaka genom lägenheten. För att kolla om någon vill haka på. Men han får springa ensam. Kattmamman och kattungarna ligger kvar i lådan.
Då går Stoy och pillar lite på filtret till kattlådan. Det har blivit hans nya dagliga sysselsättning att pilla bort den. Så att matte kan sätta tillbaka den igen. Nu är det matte som suckar istället.
Ja men då lägger jag mig väl en stund i lådan då, tänker Stoy. Det funkar alltid.
”Vänta bara tills de blir större, då får du leka”, säger matte.
Stoy ser tveksam ut. Kan de där små slöa paddorna verkligen leka?